Relationsproblem
Sorg
Missbruk
Fobi
Spelberoende
Stress
Sömnproblem

Problemområden

KBT-terapi har genom forskning visat sig verksam för de flesta problemområdena. Allt från depression, stress, ångest och fobier till sömnproblem, missbruk och en livskris kan behandlas med kognitiv beteende terapi (KBT)

Nedstämdhet och Depression

Många människor blir nedstämda någon gång i livet. Om nedstämdheten djupnar och går över i en depression behöver du hjälp från sjukvården.

Depression är en psykisk sjukdom, men gränsen mellan vanlig nedstämdhet och sjuklig depression är delvis flytande.

Naturligt nedstämd

Att hamna i en svacka, att känna sig låg eller helt nere, är en naturlig del av livet. Vissa dagar vaknar du på ett strålande humör och andra dagar vill du bara dra något gammalt över dig och sova bort hela dagen. Orsakerna varierar och är individuella. Du kanske har bråkat med en vän, är trött eller har det besvärligt på jobbet. Nedstämdheten kan också bero på att du befinner dig i en fas i livet då du lättare blir deppig. En del blir deppiga under det mörka vinterhalvåret, andra under våren.

Att bli nedstämd är särskilt vanligt i livets olika övergångsperioder, exempelvis när du blir tonåring, flyttar hemifrån, kommer i klimakteriet eller går i pension. Under dessa perioder är det bra om du tar dig tid att stanna upp och funderar över vad du behöver göra för att må bra igen. Andra svåra situationer i livet som kan göra dig nedstämd kan vara en uppsägning, svår sjukdom, en separation, ekonomisk kris eller en nära anhörigs död.

Alla reagerar olika på livskriser. En del kan komma över kriser snabbare än andra. Det beror på tidigare erfarenheter av krissituationer, personlighet, arv, typ av förlust och stödet från vänner och anhöriga.

En period av naturlig nedstämdhet eller sorg kan ibland övergå i en depression.

Depression

En viktig skillnad mellan nedstämdhet och depression är tiden. För att definieras som depression ska nedstämdheten bestå under större delen av dagen, återkomma så gott som dagligen och vara mer än två veckor eller mer än två månader om det är i samband med nära anhörigs bortgång.

En depression kan ge många olika symtom. Att vara nedstämd och ledsen eller att inte känna glädje eller intresse för någonting är de viktigaste. Många drabbas av ångest. Ångesten är ofta värre på morgonen och förmiddagen men det behöver inte alltid vara så.

Du kan bli orkeslös, likgiltig och få dålig självkänsla. Du kan tappa matlusten eller börja tröstäta. Många som är deprimerade sover sämre. Du kanske sover oroligt och vaknar tidigt eller så sover du tungt och länge men känner dig ändå inte utsövd.

Det är vanligt att man vid en depression känner sig värdelös och ansvarig för svåra misstag, till exempel i sitt arbete. Många deprimerade tänker på döden på olika sätt, exempelvis på personer som avlidit. Det är vanligt att tankeförmågan blir sämre och att det är svårare att ta beslut.

Depression kan även ge kroppsliga symtom som förstoppning eller menstruationsrubbningar. Vid en djup depression kan självmordstankar eller planer på att begå självmord finnas.

Som anhörig eller vän kan du se att en person är deprimerad genom att personen förutom att se ledsen ut även får mindre livlig mimik, en annorlunda mer slocknad blick och långsammare rörelser. Du kan också märka att personen har svårt att ta till sig det du säger och fortsätter att upprepa sin negativa uppfattning om sig själv och sin framtid

Stress/Utmattningssyndrom

Stress är i grunden något bra. Den gör kroppen redo för fysisk aktivitet. Kroppen reagerar med ökad puls, förhöjt blodtryck och häftigare andning. Musklerna blir spända och immunförsvaret aktiveras som ett resultat av att stresshormoner, bland annat adrenalin, pumpas ut.

För stenåldersmänniskan var denna kraftansträngning nödvändig för överlevnaden. Det rörde sig då om kortvariga stresstoppar och när faran var över återgick kroppen till sitt normala tillstånd. I dag är farorna av helt annat slag och stresstopparna varar under längre perioder.

Man gör skillnad på positiv och negativ stress. Den positiva stressen uppstår när du står inför en utmaning som väcker empati, stimulans och positiv energi, vilket ökar hälsa och välmående så länge du har kontroll över situationen. Negativ stress uppstår när man har för höga krav och lite kontroll på situationen eller inget stöd från omgivningen.

Om stressen blir långvarig sliter den på kroppen (även den positiva men det tar längre tid) främst genom att kroppens återhämtning blir störd, vilket kan göra att vi blir sjuka. Immunförsvaret kan försämras och vi drabbas lättare av infektioner. Långvarig stress kan också orsaka högt blodtryck, huvudvärk och värk i axlar och nacke, hjärt- och kärlsjukdomar samt problem med magen.

Symtom på stress

Ett första tecken på stress kan vara att du sover dåligt. Återkommande huvudvärk eller ont i magen är andra varningstecken.

Tydliga tecken och varningssignaler:

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom kommer efter en längre tids stress utan möjlighet till återhämtning. Själva insjuknandet kommer ofta smygande, men kan ibland vara dramatiskt då man upplever att man går in i väggen. Man kan då plötsligt få svårt att orientera sig, svårt att göra vanliga saker som till exempel att låsa upp en dörr, bli förvirrad, känna stark ångest och få svår yrsel. Man kan också få problem med minnet och kan inte svara på frågor som man vanligtvis kan svara på utan att tänka efter såsom sin adress eller telefonnummer.

Graviditet och stress

När du är gravid är det inte bara du som påverkas av din stress. Dina stresshormoner överförs med blodet till barnet i livmodern. Barnet reagerar på samma sätt som du – det blir rastlöst, oroligt och får ökad puls. Om du inte vet hur du ska varva ned, tala med din barnmorska.

Råd vid stress

Steg ett är att erkänna för dig själv att du är stressad. Ta reda på vad som stressar dig. Skriv ned detta på ett papper. Ta även med sådant som känns roligt, men som ändå bidrar till att göra livet stressigt. Denna överblick över situationen gör det lättare att göra något åt stressen.

Förebygg stress

Stress ger ofta sömnproblem såsom svårt att somna och för ytlig sömn med många uppvaknanden viket i sin tur kan ge en djup trötthet, koncentrations- och minnesproblem som följd. Ofta besväras man också av täta infektioner, problem med magen, hjärtklappning, olust, ångest eller nedstämdhet, signaler om att vi är i allvarlig obalans – det vill säga ett stresstillstånd. Ignorera inte sådana tecken.

Sök vård

Om du har kvarstående stress som du inte får bukt med på egen hand, svårare stressproblem eller stressrelaterade sjukdomar sök hjälp hos en KBT-terapeut. Det finns också grupper i landstingets regi på en del håll i landet. De förutsätter dock oftast sjukskrivning en viss procent. 

Behandling av stress

Det viktigaste är att du försöker ta bort några av orsakerna till stressen. Det är ofta svårt att ta bort något utan att ersätta det med något annat. Du kan därför behöva professionell hjälp för att kunna bryta det mönster som orsakar stressen och se vad som kan ersätta det som orsakar stress.

Ångest/Panikångest/GAD

Ångest – en del av livet

Har du någon gång känt hur oron sprider sig i kroppen, hur hjärtat börjar slå snabbare och svetten bryter fram i pannan? Du är långt ifrån ensam. Ångest, oro och rädsla drabbar alla människor i varierande grad.

Ångest är något vi alla känner till och från i livet. Det kan till exempel vara om någon nära släkting dör, vid en olycka eller en skilsmässa. Det kan också handla om mer vardagsnära saker, som ångest inför ett föredrag eller en anställningsintervju. Även om det är jobbigt finns det en omedelbar orsak till varför du mår dåligt. Men ångest kan också finnas utan att det finns något som det uppenbart beror på.

Ångest är en del av det vanliga livet, men det kan även vara ett sjukligt fenomen. Det finns ingen klar gräns mellan vad som är vanlig eller sjuklig ångest. Känslor av oro, spänning, ängslan, skräck och panik kan flyta ihop.

Vi reagerar olika

En människas ångest är individuell. Förutom att ångesten påverkar hur du mår psykiskt tar den sig ofta kroppsliga uttryck. Vanliga tecken är:

Livsviktigt alarmsystem i kroppen

Ångest och rädsla är en del av ett livsviktigt alarmsystem som finns hos alla människor. Systemet behövs för att du ska reagera vid hot eller fara. Då aktiveras flera försvarsreaktioner och beredskapen i kroppen höjs. Musklerna spänns, hjärtat börjar slå snabbare och adrenalin släpps ut i blodet.
Alarmreaktionen styrs av det autonoma nervsystemet, den del av nervsystemet som inte går att kontrollera med viljan. Efter en stund kommer alarmreaktionen klinga av och den akuta ångestreaktionen går över. Vid en del ångestsjukdomar är alarmsystemet överkänsligt och sätts igång utan att det finns ett hot eller en fara. Den här överkänsligheten kan behandlas med särskilda psykologiska metoder och/eller medicinering.

Ångestsjukdomar

När det handlar om ångest som hindrar det dagliga livet så kan man tala om att det är en sjukdom. Det finns flera olika ångestsjukdomar. Specifik fobi handlar om en stark rädsla för något särskilt, till exempel ormar. Paniksyndrom innehåller plötsliga ångestattacker. Social fobi är en sjukdom där det finns en stor rädsla för att stå i centrum för andras uppmärksamhet och att göra bort sig. Generaliserat ångestsyndrom, GAD, kännetecknas av ständig oro. Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, kan vara följden av svåra livshändelser. Tvångssyndrom, OCD, innehåller obehagliga tvångstankar och tvångshandlingar.

Panikångest

Panikångest är en akut och stark rädsla för kroppsliga symtom och upplevelser, kronisk kroppsanspänning och hyperuppmärksamhet på inre, kroppsliga symtom ofta i kombination med undvikande av vissa platser eller situationer.

Vad som händer vid en panikångestattack är att man låter tolkningen av de kroppsliga upplevelserna, tankarna och känslorna vid ångest bestämma hur man mår. Det känns fruktansvärt alltså är det outhärdligt. Ångesten ökar, vi spänner oss ännu mer och försöker dra in mer luft, vilket bara gör saken värre.

Panikattacker är starkt förknippat med överandning, det vill säga att du bara använder bröstkorgen till skillnad från magandning. Du får då för hög syrehalt i blodet i och kroppen är närmre en alarmberedskap.

Det är inte ovanligt att man också drabbas av nattliga panikattacker, det vill säga man vaknar av en panikattack. De kan också komma när man ligger och ska somna vilket kan uppfattas som absurt eftersom vi rimligtvis borde vara avslappnade när vi sover eller håller på att somna. Faktum är att kroppen kan vara i anspänning ven under sömnen – man sover lätt och är uppmärksam på minsta förändring, både inre och yttre.

GAD – Generaliserat ångestsyndrom

Att lida av GAD är att oroa sig och vara ångestfylld för många saker i livet, små som stora. Oron upplevs ofta som svårkontrollerad och att distrahera sig brukar inte fungera. Oron och ångesten är överdriven och oproportionell på så sätt att man överskattar sannolikheten av att fruktade saker ska inträffa eller överdriver konsekvenserna av redan inträffade situationer. Det är omöjligt att sluta oroa sig även när saker och ting går bra. Man minna det negativa och glömmer det positiva eller omtolkar något neutralt till negativ information.

Symtomen kan vara lindrigare eller mer besvärande i perioder men ofta är det så att man upplever oron som en del av ens personlighet. Orostankar och föreställningar om allt som kan drabba en förhöjer inte ångestnivån då ”alarmsystemet” har gett upp. När man lider av GAD grubblar man över det mesta men grubblar sällan färdigt. Man har mycket svårt att nöja sig med en lösning och tycka att man kommit till en punkt då man kan lägga problemet åt sidan. Man vet inte hur man ska sätta stopp för tankarna så vad man istället gör är att man hoppar till en ny tanke och försöker byta spår. 

Råd vid ångest

Beroende på hur stark din ångest är kan du skaffa dig redskap att hantera den. Vet du att du lider av ångest och har sökt hjälp tidigare behöver du inte alltid söka dig till sjukvården.

Sök vård

Om råden under egenvård inte räcker och om du lider av stark ångest, ta kontakt med en KBT-terapeut.

Fobi/Social fobi

En fobi är en stark och outtalad rädsla för specifika situationer eller företeelser. Som drabbad vet man att rädslan är överdriven och ologisk men får ändå inte bukt med den höga ångest som det innebär att konfronteras med det man är rädd för. Den starka rädslan kommer inte bara vid kontakt med det man har en fobi mot. Den kan också drabba en inför situationer eller platser där man har en misstanke om att komma i kontakt med det man är rädd för. 

Att ha en fobi innebär att man börjar undvika ställen eller situationer där det fruktade kan finnas eller som associeras till det fruktade. Kan man inte undvika den jobbiga situationen uthärdar man den med stark ångest. Skillnaden mellan vanlig rädsla och fobi är att en fobi innebär ett påtagligt lidande och kan på så sätt vara handikappande och begränsar ens liv. 

Fobier delas upp i tre sorter: specifik fobi - rädsla för enskilda företeelser, social fobi – rädsla för sociala situationer som kräver interaktion med andra människor och agorafobi – rädsla för platser med mycket folk och att där få en panikångestattack. 

Specifik fobi

När man är rädd för en enskild företeelse som djur (ormar, spindlar, hundar osv), naturföreteelser (höjder, vatten, mörker osv), blod, sprutor, tandläkare eller platser (trånga utrymmen, scen) kallas det för specifik fobi, man är rädd för en specifik sak, händelse eller naturfenomen. 

Att ha en sund extra försiktighet för situationer eller saker som kan äventyra vår hälsa och liv är ett biologiskt anlag som vi människor har. Skillnaden mellan den sunda försiktigheten och en fobi är stor. Vid en fobi har den sunda ursprungliga rädslan generaliserats till allt som liknar eller alla situationer där man tror att det finns en risk att stöta på det man är rädd för. Till exempel så kan en med ormfobi vara rädd för sladdar, vattenslangen, pinnar eller går inte ut i högt gräs eller i skogen för att det finns en risk att stöta på en orm. Det kan gå så långt att man inte kan titta på TV eller läsa tidningen för att där kan finnas en bild på en orm. 

En fobi kan utvecklas av att man har en obehaglig upplevelse där föremålet för den senare fobin är involverad, till exempel att man fastnar i en hiss eller stöter på en orm och bli rädd. Sedan byggs rädslan på för att möta liknande situationer igen och vi börjar undvika dem. Vi kan också ärva en fobi av våra föräldrar, om vi är med vår förälder och den blir rädd eller panikslagen inför en situation så lär vi oss att just den typen av situationer är farlig. 

Social fobi

Att lida av social fobi är att vara mycket rädd för och många gånger helt undvika, sociala situationer där man upplever att man kan bli bedömd och granskad av andra. Man är överdrivet rädd för att göra bort sig och på något sätt generas eller förödmjukas inför andra. 

Socialfobikern är bland annat rädda för att symtom, som till exempel att rodna, darra på handen eller rösten och svettas, ska synas och att andra ska uppleva detta som konstigt. Man kan ha upplevt en panikattack i sociala sammanhang, det man då är mest rädd för är att den ska synas utåt och vad andra ska tycka om en, inte för de faktiska symtomen vid en panikattack. 

Råd vid fobi

Råd till anhöriga

Tvångssyndrom, OCD

Det som skiljer ett vanligt beteende från ett tvångsbeteende är att det upprepas flera gånger efter varandra vid ett och samma tillfälle. Trots upprepade kontroller, tvättande och så vidare kvarstår osäkerheten, det räcker således inte att kontrollera, tvätta en gång och beteendet ingriper på ett handikappande och plågsamt vis i personens liv.

Tvångsbeteenden kan vara av två slag, tvångstankar och tvångshandlingar. Vanligast är dock att båda förekommer tillsammans och hänger ihop hos en och samma individ. En tvångstanke är ofta en startsignal eller orsak till tvångshandlingar eller till andra tvångstankar. I de allra flesta fall förekommer också undvikande i samband med tvånget.

Förekomst

Ungefär 2% av befolkningen lider av tvång. Hälften debuterar innan 15 år ålder och det är ovanligt med debut efter 35 års ålder.

Barn i 8-10 års ålder kan ha tvångsliknande handlingar, inte gå på vita plattorna på trottoaren, brunnar med V på som går över av sig själv med åldern. När det inverkar negativt på barnets liv sök hjälp hos BUP.

Tvångstankar

Tvångstankar kan vara envist återkommande idéer, tankar, bilder eller föreställningar som är påträngande och som åtminstone till en början upplevs av personen själv som ”tokiga” eller grundlösa. De handlar om att man kommer att göra något, till exempel att skada sina barn, att man tillsammans med soporna kommer kasta pengar som råkat hamna i där, eller att man har gjort något som stulit någons väska/plånbok eller har varit otrogen, kört på någon också vidare. Tankar används också för att neutralisera oro och ångest, de fyller en tröstande funktion. Mycket vanligt är att tröstetankarna är motbevisande och ältande till sin karaktär.

Tvångshandlingar

De beteenden och handlingar man utför som en reaktion på olusttankar är tvångshandlingar. De används för att neutralisera, lindra, ångest och oro som i sin tur kan ha uppstått genom en olusttanke, idé eller bild.

Tvångshandlingar kan vara beteenden som måste utföras enligt vissa regler, mönster, för att vara ”giltiga”. Reglerna kan vara helt ologiska också för den som följer dem.

Eftersom man ser det tokiga i tvångshandlingarna, skäms man för sitt problem och försöker därför dölja det. Rädslan för att bli påkommen ökar ångesten och därmed tvångshandlingarna. Andra involverar sin omgivning i sitt tvång och de får hjälpa till att kontrollera så att spisen är avstängd, vara med för att kontrollera att man inte till exempel skadar barnen. Det förekommer också att personen inte vet vad som är normalt beteende, till exempel hur länga man duschar, tvättar händerna.

Vad provocerar fram tvånget

Varje enskild episod kan ”startas” av tre olika faktorer:

Tvångsbeteende är ett säkerhetsbeteende och det gör att man fortsätter vara rädd för det som utlöst beteendet och rädslan kommer även att sprida sig liknande föremål och företeelser, det generaliseras. Den som utför sina tvång får det allt svårare till skillnad från den som avstår från tvångsbeteendena, den undviker istället att göra sin ångest svårare och har istället möjlighet att vänja sig och blir allt mindre rädd.

Råd till anhöriga

Ge aldrig återförsäkringar. Hjälp inte till att lindra oron med att försäkra att inget har hänt, kommer att hända eller att det inte är farligt. Konstatera bara ”Att svara på den frågan hjälper dig inte!”

Om du ser att din anhörig är orolig fråga inte hur hon mår då ökar bara oron/ångesten. Be henne istället att göra saker som kräver hennes uppmärksamhet.

Börjar din anhörig bekänna, prata om vad hon upplevt för att lasta av sig oro, säg: ”Det är inte min sak. Gjort är gjort” eller liknande.

Uppmuntra din anhöriga till att slarva så de får erfarenheten att det inte är livsavgörande att allt är perfekt.

Bestraffa inte när hon inte gjort en sak tillräckligt bra, ge istället beröm för att hon försökte.

Hjälp din anhörig att bli mer tolerant mot oro och ångest. Ett sätt att göra det är att själv tala om när du känner oro och förklara varför.

Sök vård

Hos en KBT-terapeut kan du få behandling och verktyg för att hantera ditt tvång som är verksamt resten av livet.

Du kan ta kontakt med patientföreningen Ananke för att få stöd av personer med samma problematik. 

Sömnproblem/Insomnia

Alla har någon gång upplevt en sömnlös natt på grund av att man är stressad, uppjagad eller bekymrad över något i sin tillvaro. Det är jobbigt när det händer, men för det mesta är det inte farligt. Var tredje person har sömnproblem under en period av sitt liv men det blir allt vanligare och beror ofta på stress. Det kan till exempel handla om hårda krav på sig själv eller från omgivningen, eller brist på eget inflytande, både i arbetslivet och i hemmet. Sömnproblem är vanligare hos kvinnor.

Sömn behövs för att kroppen och hjärnan ska få vila, återhämta sig och bearbeta intryck. Förr trodde man att sömnen var ett passivt tillstånd, men idag vet vi att sömnen är uppdelad i så kallade sömncykler. Varje cykel tar mellan en och två timmar. Sömnstadierna är: 

Stadie 1 – insomningsfas, Stadie 2 – stabil sömn, Stadie 3-4 – djupsömn, REM-sömn vilket är då man drömmer. 

Diagrammet visar ett sömnförlopp under en vanlig natt. Sömnen indelas i olika sömndjup med olika karaktäristika. En typisk sömncykel innebär successivt ökande sömndjup till stadium 4, varefter följer en kort period med REM-sömn, ett stadium förknippat med drömmar. Därefter upprepas detta mönster flera gånger under natten. Återhämtning är främst kopplat till tiden som tillbringas i stadium 4.

Diagrammet visar ett sömnförlopp under en vanlig natt. Sömnen indelas i olika sömndjup med olika karaktäristika. En typisk sömncykel innebär successivt ökande sömndjup till stadie 4, varefter följer en kort period med REM-sömn, ett stadium förknippat med drömmar. Därefter upprepas detta mönster flera gånger under natten. Återhämtning är främst kopplat till tiden som tillbringas i stadie 4.

Fakta om sömn

Råd vid sömnproblem

Sök vård

Allvarliga och långvariga sömnproblem leder ofta till sämre livskvalitet. Forskningen visar att sömnmedel fungerar ett kort tag men för att få en långvarig och bestående effekt behövs också KBT. Det går också bra med enbart KBT för att komma till rätta med sömnproblemen.

Missbruk/Beroende 

Definitionen av riskbruk (Folkhälsoinstitutet) av alkohol är när bruket medför en förhöjd risk för skadliga fysiska, psykiska eller sociala konsekvenser.

Om

eller om

Missbruk enligt (DSM IV)

minst ett av följande påståenden gälla under en och samma 12-månadersperiod:

En annan definition på missbruk är:

Användande av en legal substans på ett sätt som inte är tänkt, till exempel användning av smärtstillande för att uppnå ett rus eller lugn utan att ha smärtor eller vid överdosering samt allt användande av illegala droger.

Beroende (DSM IV)

Minst 3 av följande situationer ska gälla under en och samma 12-månadersperiod för att diagnosen Beroende ska slås fast:

  1. Det sker en tillvänjning (toleransutveckling), med antingen behov av en påtagligt ökande mängd för att få effekt eller minskad effekt vid ett fortsatt bruk.
  2. Det uppstår typiska abstinenssymtom eller att bruket fortsätter för att undvika sådana symtom.
  3. Drogen används i större mängd eller under längre tid än man tänkt sig från början.
  4. Man har ständigt en önskan att minska intaget.
  5. Drogbruket ägnas mycket tid.
  6. Drogbruket påverkar viktiga sociala aktiviteter.
  7. Drogbruket fortsätter trots kunskap om skadeeffekterna.

Illustrationavberoendeutvecklingen

Bild: Beroeneutvecklingen

Förbränning av alkohol

I genomsnitt förbränner en man 0,1 gram och en kvinna 0,085 gram alkohol per kilo kroppsvikt och timme. Det innebär att en man som väger 75 kilo förbränner alkoholen i ett glas vin med 15 centiliter (ungefär 15 gram) på två timmar, medan en kvinna som väger 60 kilo behöver tre timmar. För en flaska vin behövs tio timmar för mannen och 15 timmar för kvinnan. Det finns en viss individuell variation i förbränningen. Dock finns det inget sätt att påverka förbränningshastigheten, exempelvis genom mediciner, kaffe och bastubad.

Spelproblem och beroende

Den sociala spelaren hoppas på vinsten men förväntar sig förlusten. Hon ser förlusten som en betalning för den underhållning hon haft. Förlusten ses inte som avgörande för ens ekonomi.

Problemspelaren har till och från, ibland eller alltid under längre eller kortare perioder problem med sitt spelande. Hon ägnar mycket tid åt att spela, planera, drömma om, genomföra och analysera sitt spelande. De flesta problemspelare har pengar till sitt spelande. De har kvar sina sociala nätverk som arbete, familj, vänner och boende. Problemspelaren upptagenhet av spelandet är märkbart och oroar och irriterar omgivningen. Eventuella vinster används för fortsatt spelande.

Den spelberoende ägnar nästan all sin vakna tid, och alla pengar går åt till spelande. Hon har svårare att sköta sitt arbete eller studier. Stress och oro präglar vardagen. Pengar är ett konstant problem och leder nästan alltid till omfattande skuldsättning. Den spelberoende tänker oftast att det är genom att vinna pengar som de ekonomiska problemen ska lösas.

Spelberoende enl DSM-IV

Fem kriterier måste vara uppfyllda för att man ska bli betraktad som spelberoende och det ska vara uteslutet att spelbeteendet kan förklaras med en manisk episod.

Skillnader mellan spelberoende och substansberoende

Spelaren uppvisar inte de kroppsliga symtomen på missbruk som man kan se hos substansmissbrukaren av alkohol och droger. Spelberoendet går därför att dölja under längre tid, och det har inte sällan hunnit utvecklats till ett spelberoende innan problemen blir uppmärksammande av omgivningen.

Kriterier för beroende utan droger

Posttraumatiskt stressyndrom

De flesta upplever många situationer i livet som är mycket stressande och omvälvande, men det är långt ifrån alla som skulle räknas som ett trauma. För att fastställa att en människa har varit med om ett trauma brukar man säga att:

Reaktionerna efter ett trauma är ofta så starka och omskakande att det inte är ovanligt att man kan känna det som om man har ”blivit galen” eller helt tappat kontrollen över sitt liv, vilket är en vanlig och förståelig reaktion.

Ett traumatisk upplevelse avviker fullständigt från det vi tidigare upplevt i våra liv. Det vi förut trott om livet är ”fel” och traumat får dig att känna att du är helt utan kontroll. Ett trauma inträffar dessutom ofta helt oväntat så det finns ingen tid att förbereda sig mentalt eller det motsvarar inte de förväntningar du har på vad som kan hända dig. Man kan inte heller hitta en mening med det som sker. 

Vanliga reaktioner på ett trauma 

Vad är Post Traumatiskt Stressyndrom, PTSD

Om reaktionerna efter traumat sitter i längre än en månad men kortare än tre månader kan du få diagnosen akut PTSD. Sitter reaktionerna i längre definieras det som kronisk PTSD.

Vid PTSD återställs 30% inom ett år medan > 30% utvecklar en kronisk PTSD.

Prognosen är bättre i de fall som snabbt kommer i adekvat terapi.

En del människor upplever inga reaktioner överhuvudtaget omedelbart efter traumat och det är inte förrän flera månader efteråt som de upplever traumatiska reaktioner. När de väl kommer kan de vara såra och pågå länge.

PTSD ska alltid behandlas av en erfaren terapeut. I en del landsting finns speciella team som behandlar patienter som upplevt tortyr och krig. 

Livskris

Kriser kan drabba de allra flesta någon gång i livet. En kris kan utlösas efter allvarliga psykiska påfrestningar, som att en nära anhörig dör, att man är med om en olycka, upplever en katastrof eller att något annat oförutsett inträffar. Kris är inte detsamma som psykisk sjukdom. Om en kris inte blir löst på ett bra sätt kan den leda till psykiskt lidande.

Kris är ett uttryck som ibland används lite slarvigt när något känns dåligt. Det heter att vi krisar när livet känns motigt, men en kris är mycket mer än så.

Kris i sin rätta betydelse innebär att det har hänt något allvarligt i livet som är svårt att hantera och som gör att vi tillfälligt tappar fotfästet. Krisen är både en reaktion på det som hänt och en tid för anpassning till den nya verkligheten.

Olika sorters kriser

En så kallad livskris kan utlösas av till exempel en uppsägning, otrohet, separation eller en anhörigs sjukdom. Det är en typ av kris som oftast går att bearbeta och komma igenom med stöd av familj och vänner, även om det inte alltid känns så när man är mitt i den.

Utvecklingskriser är en del av människans psykologiska utveckling. De kan uppstå vid viktiga övergångar i livet, till exempel när man som tonåring tar klivet in i vuxenvärlden. Det är perioder då man är mer sårbar. Om det då händer något som upplevs som extra jobbigt har man sämre förutsättningar att hantera det.

En tredje typ av kris är den som kan inträffa i samband med plötsliga och oväntade händelser. Det kan till exempel vara dödsfall, sjukdom, olyckor och katastrofer samt våld och hot. Man har inte fått tid till att förbereda sig. Det oväntade drabbar en som ett knock-out-slag. Även den här typen av kriser klarar de flesta att ta sig igenom om man får stöd från människor i ens närhet. En del personer kan under en tid behöva mer professionell hjälp för att orka ta itu med konsekvenserna av det som hänt.

Reaktioner vid kris

Hur du reagerar på en kris beror på vad som utlöst den, om den utlösande händelsen kommer plötsligt och hur stark påfrestningen är. En psykiskt stark person med ett stabilt nätverk har bättre förutsättningar att hantera en kris än en person som inte är lika stark och som har ett sämre nätverk. Barn, som inte är färdigutvecklade, behöver mycket stöd vid kriser. Det gäller även psykiskt sårbara människor.

En kris har ett naturligt förlopp. Reaktionerna förändras allt eftersom du får möjlighet att förstå och bearbeta det som hänt och inse följderna av detta i ditt liv. Att ta sig igenom en kris kan dock ta olika lång tid för olika människor.

Första reaktionen

När olyckan händer eller när man får ett allvarligt besked är det svårt att genast förstå vad som hänt. Många har en känsla av overklighet och känslomässig förlamning. Samtidigt kan det kännas ganska kaotiskt inombords, trots att många utåt sett kan verka helt lugna.

Första tiden efteråt

Så småningom, kanske efter en kort stund eller en dag, börjar vi förstå att det som hänt verkligen har hänt, även om många kan tycka att det fortfarande känns overkligt. Det kan kännas både tankemässigt och känslomässigt förvirrande i början eftersom det är svårt att acceptera att livet påtagligt förändrats.

Ångest, nedstämdhet, rädsla och känslomässig ostadighet är vanliga reaktioner under den första tiden. Man kan också tillfälligt ha svårt att sova, svårt att koncentrera sig och att minnas olika saker samt ha svårt att tänka på något annat än det som hänt.

Tid för återhämtning

Ganska snart börjar det bli möjligt att kunna börja jobba med och inte mot de nya kraven. Att anpassa sig till nya livsomständigheter tar tid. Man sörjer det man förlorat, skapar sig erfarenheter av det som hänt och omvärderar sådant man tidigare taget för givet. Med tiden stabiliseras också den psykiska balansen. Många beskriver att de kommer ur en kris med stärkt självkänsla och att de lärt sig något nytt om livet och om sig själva, även om de helst sluppit vara med om det som utlöste krisen.

Egenvård vid kris

Saker att tänka på om du drabbas av en kris:

Hjälp och stöd

För en person i kris är familj och vänner det viktigaste stödet. Genom att prata med dem som står dig nära, och mötas av medkänsla, förståelse och respekt, blir din bearbetning lättare. Det är viktigt att någon lyssnar till din berättelse om och om igen. Berättandet är en del av att bearbeta det som hänt. Som vän eller nära anhörig gör du en stor insats genom att finnas till hands, lyssna och stötta.

Sök vård

om du har ångest, sömnstörningar eller har svårt att fungera normalt och om dina reaktioner inte förändrats efter fyra till fem veckor, eller om de ökar i styrka, behöver du hjälp att komma vidare.

Att känna obehag i situationer eller på platser som påminner om det som hänt är naturligt under den första tiden i en kris. Men om rädslan håller i sig och börjar få konsekvenser för ditt sociala liv behöver du hjälp att komma ur denna rädsla och återta kontrollen över ditt liv.

Relationsproblem

Pellentesque habitant morbi tristique senectus et netus et malesuada fames ac turpis egestas. Vestibulum tortor quam, feugiat vitae, ultricies eget, tempor sit amet, ante. Donec eu libero sit amet quam egestas semper. Aenean ultricies mi vitae est. Mauris placerat eleifend leo. Quisque sit amet est et sapien ullamcorper pharetra. Vestibulum erat wisi, condimentum sed, commodo vitae, ornare sit amet, wisi. Aenean fermentum, elit eget tincidunt condimentum, eros ipsum rutrum orci, sagittis tempus lacus enim ac dui. Donec non enim in turpis pulvinar facilisis. Ut felis. Praesent dapibus, neque id cursus faucibus, tortor neque egestas augue, eu vulputate magna eros eu erat. Aliquam erat volutpat. Nam dui mi, tincidunt quis

Sorg/Krishantering

Sorg är en normal reaktion på förlusten av en person som stått en nära eller något annat som varit mycket betydelsefullt i ens liv. Sorgen är en naturlig del av livet, men om du vill ha stöd i din sorg kan du få hjälp. Det finns gemensamma drag i sorgen även om alla sörjer på sitt eget sätt.

Sorg förknippas framför allt med att någon närstående dött, men även andra svåra händelser och upplevelser i livet som innebär förlust av något slag kan rymma inslag av sorg. Så kan det vara till exempel i samband med skilsmässa, otrohet, övergrepp, allvarlig sjukdom, missfall, olyckor och katastrofer. En känsla av sorg och nedstämdhet kan också finnas i reaktionerna på att det uppstått problem i relationen med din partner, förälder, barn, kompis eller arbetskollega. Upplevelsen av förlust eller hot om förlust kan kännas stor även i dessa sammanhang.

Hur du känner och reagerar i samband med dessa förluster beror både på hur betydelsefull det du förlorat varit för dig, vad som hände i samband med förlusten, hur du är som person, vilken kulturell bakgrund du har, hur situationen ser ut runt omkring och vilket stöd du får. Män och kvinnor kan också uttrycka sin sorg på lite olika sätt. Den sorg du känner är din och ingen kan ta den ifrån dig. Du har rätt att sörja på ditt sätt.

Förlust av en älskad anhörig kan vara en av ditt livs svåraste upplevelser, särskilt om du inte var förberedd på dödsfallet. Men precis som glädje, kärlek och vrede är sorg en naturlig del av livet.

Kris eller sorg

Många blandar ihop sorg med kris. Sorg är en naturlig reaktion på en förlust och en ofta ganska lång anpassningsprocess till ett liv utan den förlorade personen. Kris å andra sidan innebär att man tillfälligt tappat fotfästet och inte vet hur man ska hantera de omedelbara svårigheter som uppstått i samband med en plötslig och oväntad händelse.

Reaktioner vid sorg

Vid ett plötsligt dödsfall eller annan betydelsefull förlust är oftast chock den första reaktionen. Det kan kännas ångestfyllt och ofattbart på samma gång. Chockreaktionen är ett skydd mot att överväldigas av hela omfattningen av förlusten på en gång. Efter hand släpper chocken, och andra reaktioner på förlusten kommer.

Några vanliga reaktioner är:

Det är vanligt att känslorna växlar, ibland mycket hastigt. Den ena stunden lever man till synes som vanligt och undviker att tänka på det sorgliga, nästa stund kan man inte tänka på någonting annat. Att växla mellan sådana känslolägen är normalt och ett sätt att hantera sin sorg. Den som sörjer måste leva vidare, men också få tid att bearbeta det som hänt.

Sorgen förändras med tiden

Sorgen förändras med tiden och man lär sig så småningom att leva vidare, men sorgen och saknaden kan till viss del finnas kvar resten av livet. Att bearbeta förlusten och att skapa ny mening i sitt liv är en process som kan ta lång tid. Ofta känns sorgen särskilt stark vid årsdagen av det som hände, vid födelsedagar, jul och andra högtider – särskilt under det första året efter händelsen. Men känslorna förändras och med tiden känner man för det mesta allt mer glädje i vardagen. Du kanske också hittar nya intressen som ger dig tillfredställelse och mening i ditt liv.

Normal sorg eller depression

Man kan vara så ledsen, nedstämd och förtvivlad att det kan handla om en depression som kräver medicinsk behandling. Men oftast är det inte så och sällan behövs några mediciner. Starka och motstridiga känslor är en naturlig del av sorgearbetet hos många människor.

I vissa fall kan dock sorgen kännas så tung att bära att man inte kan hantera den själv ens med stöd av närstående. Ökad medicinkonsumtion, kraftig viktminskning, social isolering, svåra skuldkänslor och självmordstankar är tecken på att sorgen gått över i sjukdom. Då kan du behöva professionell hjälp för att komma vidare.

Kroppsliga besvär vid sorg

Sorg är ingen sjukdom, men kan ge sjukdomsliknande symtom. Oro, ångest och stress kan leda till muskelspänningar, huvudvärk, och magont eller illamående. Dålig matlust kan leda till brist på viktiga ämnen som kroppen behöver för att fungera som den ska. Man kan också bli mottagligare för sjukdomar för att immunförsvaret blir sämre.

Så kan du hjälpa den som sörjer

Många känner sig osäkra på hur man ska göra för att hjälpa en närstående som sörjer. Kanske undviker man till och med den som sörjer för att man inte vet vad man ska säga eller är rädd att göra fel. Kanske är man rädd att man inte ska kunna hantera sina egna känslor. Sörjande blir ofta sårade när de upplever att vänner försvinner.

Det viktiga är att du visar att du bryr dig och inte överger den sörjande. Du behöver inte säga så mycket – det kanske räcker med att du frågar hur det går. Den som sörjer mår ofta bra av att få berätta och prata om den som är borta, och du kanske mest behöver lyssna. Du kan också erbjuda dig att hjälpa till med praktiska sysslor. Ofta hjälper det den sörjande minst lika mycket som dina ord. Var inte rädd för tystnaden.

Ätstörningar

Den som lider av en ätstörning är mycket rädd för att gå upp i vikt, och tillvaron kretsar kring vikt, utseende och ätande.

Ätstörningar kan delas in i tre olika diagnoser: anorexia nervosa, bulimia nervosa och ätstörning utan närmare specifikation, UNS. De olika diagnoserna går i praktiken in i varandra och ett tillstånd kan övergå i ett annat så att exempelvis en person som har anorexi senare kan utveckla bulimi för att slutligen övergå till hetsätningsstörning.

Endast cirka 15% av de drabbade söker vård. När någon lider av anorexi reagerar ofta omgivningen på den kraftiga viktminskningen och ser till att söka vård för sin anhöriga. Andra typer av ätstörningar märks inte lika mycket utåt och de drabbade själva är ofta inte benägna att söka hjälp. Framför allt de som lider av bulimi eller hetsätningsstörning skäms ofta för sina problem och tycker att de borde klara av dem på egen hand.

Ätstörningar förekommer inte bara hos under- eller normalviktiga personer, utan även hos personer med övervikt eller fetma. Då handlar det oftast om hetsätningsstörning.

Det är vanligt att personer som lider av ätstörningar samtidigt också har andra psykiska besvär. Ungefär 65% av de vuxna ätstörningspatienterna har ytterligare någon psykiatrisk diagnos. Det handlar framför allt om ångest, depression, missbruk, bipolär sjukdom och personlighetsstörningar, till exempel emotionellt instabil personlighetsstörning. Det är viktigt att dessa besvär upptäcks och behandlas eftersom de gör det svårare att bli fri från ätstörningen.

Anorexia nervosa

Anorexia nervosa, eller anorexi, drabbar oftare yngre personer. De uppfattar sig själv som överviktiga även om kroppsvikten ligger på en alldeles för låg nivå. Ätande leder till stark ångest. Klarar man av att avstå från mat trots att man är mycket hungrig känner man sig därför nöjd med sig själv och får bättre självkänsla. Anorexia nervosa kan börja som en oskyldig bantningsperiod där bantningen inte upphör utan övergår i självsvält.

Kroppsliga symtom på anorexi

Psykiska symtom på anorexi

Anorexia nervosa kan få mycket allvarliga konsekvenser för hälsan och i svåra fall leda till döden. Svälten påverkar bland annat vitala organ som hjärtat och kan bland annat orsaka hjärtrytmrubbningar, akut hjärtsvikt och hjärtinfarkt. Skelettet blir skörare och tänder och tandkött kan ta skada av upprepade kräkningar eller på grund av att salivproduktionen minskar och salivsammansättningen ändras vid svält.

Bulimia nervosa

Bulimia nervosa, eller bulimi är betydligt vanligare bland vuxna. Även här finns en stark rädsla för att gå upp i vikt, men den som lider av bulimi klarar inte av att utöva en lika sträng kontroll över sitt ätande som personer med anorexi, utan hetsäter i perioder stora mängder mat – ofta just av den kaloririka typ man försöker undvika. Hetsätningen framkallar stark ångest som man försöker dämpa genom att kräkas, använda laxermedel eller vätskedrivande medel, fasta och/eller ägna sig åt överdriven motion. Bulimi börjar, liksom anorexi, ofta efter en bantningsperiod.

Känslor av misslyckande, äckel och skam förekommer ofta hos den som har bulimi, och många drabbas av depression.

Bulimi ger sällan lika svåra kroppsliga skador som anorexi. Den som lider av bulimi är i regel normalviktig eller något över- eller underviktig. Men upprepade kräkningar och användning av laxermedel kan påverka hjärta och cirkulation, störa tarmfunktionen och ge tandskador.

Dessutom leder inte kräkningar eller användning av laxermedel till att man går ned i vikt. Laxermedel verkar nämligen på tjocktarmen, medan näringen i maten tas upp i tunntarmen, där maten hamnar innan den kommer till tjocktarmen. Och när det gäller kräkningar har mycket av maten ofta hunnit passera till tunntarmen, där näringen tagits upp.

Ätstörning utan närmare specifikation, UNS

Ätstörning utan närmare specifikation, UNS, är den vanligaste ätstörningsdiagnosen. Den som får diagnosen uppfyller vissa men inte alla kriterier för diagnosen anorexia respektive bulimia nervosa. Men det innebär inte att UNS är en lindrig form av ätstörning. Den kan precis som övriga ätstörningar innebära ett betydande lidande för den som drabbas. Dessutom är det inte ovanligt att en person som fått diagnosen UNS senare utvecklar anorexi eller bulimi.

Hetsätningsstörning, BED

Hetsätningsstörning, som förkortas BED efter engelskans binge eating disorder, hör till de ospecificerade ätstörningarna. Hetsätningsstörning innebär att man hetsäter stora mängder mat, men utan att försöka kompensera det genom att exempelvis kräkas eller använda laxermedel. De som lider av hetsätningsstörning drabbas därför ofta av kraftig övervikt och i förlängningen även av högt blodtryck och diabetes.

Ytterligare ett begrepp som ibland dyker upp när man talar om ätstörningar är ortorexi – en besatthet av sunt leverne. Ortorexi är dock ingen sjukdomsdiagnos.

Varför får man ätstörningar

Det finns troligen flera orsaker till att människor utvecklar ätstörningar: psykologiska, biologiska och sociala orsaker.

De psykologiska orsakerna handlar om vår personlighet, och även om de individuella skillnaderna är mycket stora finns det vissa personlighetsdrag som kan sättas i samband med utvecklingen av ätstörningar. Det kan till exempel vara en negativ självbild, överdriven noggrannhet, höga ambitioner, perfektionism, tvångsmässighet eller impulsivitet. Det är också vanligt att man har svårt att handskas med starka negativa känslor som exempelvis ilska.

När man talar om biologiska faktorer menar man en medfödd sårbarhet för att utveckla ätstörningar. Forskning har visat att genetiska faktorer har betydelse för risken att utveckla såväl anorexi som bulimi.

De sociala faktorerna handlar om påverkan från familj, kompisar och samhällets kvinnoideal i form av en slank och vältränad kropp – ett ideal som förmedlas till oss via tv, tidningar och reklam och som får betydelse för hur vi förhåller oss till och ser på vår egen kropp.

Ätstörningar kan utlösas av påfrestande händelser i livet.

Att förebygga ätstörningar

Om du misstänker att du är i riskzonen för att utveckla en ätstörning, försök att prata med någon som du känner förtroende för. Försök också att hitta en balans i livet så att vikt och utseende inte får uppta en så stor del av tillvaron. Fokusera mindre på aktiviteter som syftar till kontroll över kroppen och mer på sådant som du tycker är stimulerande och roligt.

Egenvård vid ätstörningar

Att ta sig ur en ätstörning på egen hand kan vara svårt, och du som lider av en allvarlig ätstörning behöver få professionell hjälp. Men det finns mycket du kan göra för att hjälpa dig själv. Att erkänna för dig själv att du har ett problem och börja söka information om det är ett första steg på vägen. Med hjälp av den kan du sedan gradvis försöka förändra ditt beteende.

Sök vård

Det är viktigt att du som lider av en ätstörning så snart som möjligt får hjälp. Ju snabbare behandlingen kan komma i gång desto större är utsikterna till goda resultat.

I de flesta landsting finns speciella ätstörningsteam vilket behövs vid anorexi. Kontakta din psykiatriska öppenvård så kan de hänvisa dig rätt.

Vid bulimia nervosa och hetsätningsstörning, BED, har behandling med kognitiv beteendeterapi, kbt, visat bra effekt ochkan behandals av KBT-terapeut med erfarenhet av diagnosen. Vid övriga ätstörningar utan närmare specifikation, UNS, ges samma behandling som vid anorexia alternativt bulimia nervosa beroende på vilken av de två diagnoserna som bäst beskriver patientens problematik.

Alla som har en ätstörningsdiagnos behöver få professionell hjälp med att få ordning på sitt ätande.

Kognitiv beteendeterapi

I behandlingen försöker man komma fram till vilken funktion hetsätningen fyller i den drabbades liv. Det kan till exempel vara ett sätt att hantera negativa känslor, och då behöver man få hjälp med att hitta mer konstruktiva sätt att handskas med sina känslor.

Behandlingen ger kunskaper om hur kroppen fungerar och hjälper patienten att skaffa sig normala matvanor. Den syftar också till att stärka självkänslan och hänga upp den på andra saker än vikt och figur.

Internetbehandling

Kognitiv beteendeterapi via internet passar vuxna som lider av bulimia nervosa eller hetsätningsstörning. Studier har visat att upp till hälften av patienterna blir helt friska efter behandlingen och att ännu fler blir avsevärt bättre.

Mandometermetoden

I behandlingen enligt Mandometermetoden får den som lider av ätstörningar lära sig att känna igen sina egna signaler för hunger och mättnad för att på så sätt kunna normalisera sitt ätbeteende. Med hjälp av värme och vila dämpas den ångest som uppstår efter en måltid. Metoden omfattar också ett program som syftar till att bygga upp patientens sociala liv och öka hennes självförtroende.

Mandometermetoden används vid behandling av såväl anorexi och bulimi som ätstörning utan närmare specifikation, UNS.

Råd till anhöriga

Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du till exempel få från Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt, en ideell förening som ger stöd åt dem som drabbats av ätstörningar och deras anhöriga. Föreningen anordnar bland annat föreläsningar och informationsträffar för anhöriga.

Kunskapscentrum för ätstörningar, KÄTS, anordnar föreläsningar om ätstörningar för anhöriga, närstående och drabbade. De erbjuder också utbildningar för anhöriga till personer som drabbats av ätstörningar.